ijustdon'twanttotalk
Gråter igen, fan för att jag ska vara för seg för att fatta matten och för ointresserad av nyheter. Och fan för att jag inte orkar prata med min mamma, vet inte vem jag ska skylla det på. Har ingen självkänsla. Så jag ger oftast upp pluggandet och går och sover. Asså jag vet att jag är en glad person, men fan vad deppig jag är när jag är hemma. Då jag är deppig ligger jag i mitt mörka rum i min säng med ångest (kanske med laptopen i knät), och lyssnar på musik för att..för att det är skönt..behöver inte tänka så mycket utan bara "tänka" på beats och lyrics. Någon gång kommer min mamma in och fösöker konversera med mig eller berätta att hon ska iväg på något och jag bara "mm..", hon säger något mer och jag svarar "mm". Om hon fortsätter kan jag bli lite irriterad och i min skalle tänker jag saker som jag håller tillbaka att säga, eller jag skulle inte säga det för jag vill inte såra henne och om jag skulle gjort det skulle vi börjat prata mera och jag orkar inte med sånt, egentligen skulle jag behöva det men jag orkar inte..jag vill bara ligga i min säng ihopkuren mot elementet. Kan inte skriva om jag är deppig på facebook (för ibland behöver jag lite pity..eller medömkan om det heter det på svenska..är medömkan ens ett ord?) för hela min familj har facebook. Jag kan väl egentligen inte skriva det på bloggen heller för chansen är ju att de läser men jag måste skriva av mig för jag är fett ledsen. Och på något sätt tror jag det gör vissa glada att läsa att jag har flaws (vad heter det på svenska???) för att ni själva har det, jag visar en bättre sida av mig kring mina vänner. But I do as well have flaws. Men jag ska inte bli för deppig nu, jag får det att låta som att jag är deppig hela tiden när jag är hemma men det är jag inte. Men jag känner på mig att jag kommer känna mig deppig här hemma (INTE i skolan som sagt) i höst, speciellt när jag bor hos mami..
Kommentarer
Trackback
