BDS Show

Så cool dans alltså!





hockey m. amanda ;>


hello. jag har tappat bort min klocka. jag måste säga att det är svårt att leva utan den, jag är en klockmänniska eller ett controlfreak, (*skrattar och suckar på samma gång åt min nördighet*) så jag har under dagen under ett fåtal tillfällen kollat på min vänstra smalare armled. Okej jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om min klocka för som ni märker har jag en viss relation med den men nu ska jag berätta om när jag och amanda gick på hockey. 
Så vi blir skjutsade dit och amanda sitter och dreglar över sin nya rosa mobil. 
Kommer fram till coop arena, uppspelta och nervösa över att vi inte hittar. 
Irrar oss till ett ställe där vi tror att vi ska lämna in biljetterna. Känner oss som noobs, vilket vi också är.
Kommer in, irrar runt mer. ahhah får hjälp att hitta till J. Och senare påstår sig amanda att hon vet allt  om hockey xD
Fick sitta på grymt bra platser på rad 12, utom att vi satt bredvid en svärande, smått läskig och alkoholstinkande man 
så var det helt okej :D I pauserna blev det till att tränga sig fram till kortaste kö och köpa varmkorv, hotsnacks och pepsi.

Och eftersom Luleå spelade mot Färjestad (och jag som hejar på FBK) så måste vi inte nämna resultatet..




Zizoe-woo woo woo

Ser upp till Lil steph och Zizoe, de två är grymt bra kvinnliga hiphopdansare!





I'M A CYBORG, BUT THAT'S OK




Ja igår gick jag och hyrde en så fantastisk film, jag menar den bästa film jag sett på länge! Jag var så nära att hyra en amerikansk komedi men så såg jag denna koreanska film som fått så mycket bra kritik och regissören har ju även gjort "Lady vengeance" en film jag lockats av tidigare men aldrig sett. 

Filmen utspelar sig i ett mentalsjukhus, där dem mest underliga personerna finns. En dag kommer Young-Goon till mentalsjukhuset efter att kopplats elektricitet i kroppen. Hon är en cyborg, (=en slags robot) fast det får hon inte berätta för någon. Hon pratar med läskmaskinen, lamporna och klockan. Som en cyborg måste hon följa robotarnas sju dödssynder varav medlidande är den värsta. För att kunna döda de vita (=sjuksköterskorna) måste hon sakna medlidande. Hon träffar Park IL-Sun som har syndromet att stjäla saker, hon bönar honom att stäla hennes medlidande. Och Young-Goon och Park IL-Sun skapar en svag olik romans från det man vanligen sett i de romantiska filmerna. 

Detta är såklart en dramakomedi, och den är så jävla bra och värd att se!


 

Exiled

tjoo jag är rätt dålig på att skriva sådana här personliga grejer om mig själv, jag kan vara lite osäker. men some day i will ! 
jag såg exiled dance show igår, jag är så här lycklig (sträcker ut armarna och gör något slags asiatiskt smile) köpte mössa också. Jag känner att jag har rätt fina mössor; pälsmössan, palestinasjalen, baskern, hippiesjal, kepsmössan och nu min älskade exiledmössa. Jag har nu anmält mig till exiled och hoppas på att väntekön är kort. 

håller nu på lite med läxor, ska snarast göra ett repotage om Luleå Stassteater. 
klassfest på torsdag, tjejerna ska klä sig 50-tal eller 80-tal (men antagligen 50-tal! för min del) 
och killarna ska klä ut sig till pimp ;) 

nu åter till läxor, *suck* (stönar) 

PEASE! (R)


Timmarna






























"Timmarna" handlar om tre kvinnor som lever i tre olika tider under 1900-talet. 

(Till höger) Författaren Virginia Woolf, (som en gång i tiden funnits på riktigt) slutar äta, 
mår psykiskt dåligt, längtar tillbaka till London men slutar inte skriva på sin bok "Mrs Dalloway" 
för än hon i slutet tar adjö av sin man Leonard. 

(Mitten) Den klassiska amerikanska hemmafrun Laura Brown (den mest intressanta personen av egen smak)
lever i år 1949. Hennes man Dan fyller år och under dagen då Dan jobbar förbereder Laura med att 
baka en tårta med sin son Richard men under den tiden hon inte bakar händer dramatiska saker och Laura 
tar in en timme på hotell för att läsa Virginia Woolf's bok "Mrs Dalloway".

(Till vänster) Clarrisa -den moderna kvinnan som ska föreställa leva i nutid, är en avspegling till boken om Mrs Dalloway.
Hon förbereder också en fest till sin vän Richard (Richard är Lauras son), en författare med sjukdomen AIDS som ska gå och mottaga ett litteraturpris som han inte känner sig så uppmuntrad till men som Clarissa bara önskar och försöker uppmana honom till. 

Både Laura och Clarissa är relaterade till Virginias bok och alla tre kvinnor är på ett ganska mystiskt sätt deprimerade.
Något mer ska jag inte berätta. Men det här är ett jätte bra drama. 


RSS 2.0